Enda sättet.

Det finns bara ett sätt och det är upp, framåt och ryck upp dig. En av dom positiva saker som händer när man hamnar på botten är att man börjar leta efter alternativ och andra vägar att gå. Man hittar lösningar och börjar se saker och ting på ett nytt sätt. En annan bra sak med att bo här är att man träffar nya människor nästan varje dag, det finns folk överallt vart man än går. Imorgon ska Dao och jag vara på stranden och plugga om det inte regnar förstås. Här är lite gamla bilder som jag inte visat förut:

Ebb på vår fina strand.

Sketch cafe, jättemysigt ställe i närheten försöker gå dit ofta.

Bästa träningen med proffset Kevin Uzell

Jag kallar den här: Besviken

Blå timmen på stranden, min favorit

Blå timmen i stan, ganska fint det också.

Skönhetstävling för Ladyboys i våra Hoods.

Var inte rädd eller Härm apa kan man kalla den här.

Tacksam

Jag vill tacka alla mina kära vänner som hört av sig de senaste dagarna. Vad skulle jag göra utan ert stöd och goda råd? Jag känner mig lyckligt lottad som har er, fast ni bor så långt bort. Jag kämpar på och försöker ta mig upp från den mörka avgrunden. Träning och promenader hjälper fast det har varit tropisk storm här några dagar så man har inte kunnat gå ut. Vi va ute för några dagar sen och firade vårt 6 års jubileum i Thailand, oj va fort det har gått! Elias har varit kanon, han vet allt och förstår hur jag känner. Han är en klok ung man nu och kommer alltid att ställa upp för mig, vi tror båda två att valen man gör i livet måste man också ta konsekvenserna för så småningom. En av mina vänner BamBam dog i torsdags, tänker på hans familj. Vilken sorg för dom och han som va så supersnäll människa. Det finns alltid dom som har det värre, lätt att glömma ibland.

Den brutala sanningen.

Den har drabbat mig och den är verkligen brutal. Jag är så ledsen, besviken, förnedrad, uttnyttjad och förkrossad. Nån har dragit ned rullgardinen, jag har ramlat ner i en avgrund, jag har fått en kniv i magen, nån har slitit ut mitt hjärta trampat på det och stoppat tillbaka det. Jag är förkrossad av den brutala sanningen. Det är bara svart och jag kan inte fungera normalt. Att sanningen ska göra så ont, jag undrar om det finns medicin mot krossade hjärtan? Isf. vill jag köpa ett kilo. Jag har gråtit hinkvis i två dagar. Det sägs att man får vad man förtjänar, jag har INTE förtjänat det här! Nu måste svåra beslut fattas...Jag har lärt mig att aldrig fråga Varför när något svårt händer, därför frågar jag - Hur är det möjligt att människor kan skada sina nära och kära utan att tänka på konsekvenserna? Jag lever i en mardröm. Jag såg en katt döda en orm i fredags, alla som känner mig vet vad jag tycker om ormar...När sanningen tillslut kommer fram är den brutal och sanningen kommer alltid fram.

Det är över!!!

Ja, tiden går fort när man har roligt eller inte roligt....Werner åkte till Sverige i måndags igen. 10 veckor var han här och hälsade på. Vi gjorde inte så mycket direkt han va med på stranden två gånger, vi va på Mood en kväll och hälsade på och på marknaden två gånger, that´s it....väldigt tråkigt jag hade verkligen sett fram mot att göra en massa kul grejer! Han hade iallafall mycket jobb och vi va i Bangkok två gånger på hans spelningar. En sak som va bra var två erbjudanden om jobb, det ena är med arbetstillstånd och allt, det andra spelningar tre gånger i veckan på Holliday Inn här i Pattaya fast det är osäkert än sålänge...Imorrn ska jag på fest hos Elias geografi lärare, ska bli kul.